Livet Enligt Idas

Imorse begick jag ett stort misstag. Jag gick upp klockan sex, för att gå och träna.. Alltså det var hemskt. Jag orkade inte göra någonting, det var inget högintensivt pass direkt heller, det var medeljympa och jag dog. Det är bara a fact att jag inte fungerar som jag ska på morgonen. Men jaja, då vet jag det, till nästa gång. Men har ätit en lång frukost och hunnit diska och fixa så då slipper jag det klockan nio ikväll när jag kommer hem från italienskan... Så något positivt kom ur hela den här träningshetsen. Igår kom då pappa hem som sagt, jag lagade middag som faktiskt blev god *stolt* och så pratade vi en massa om resan. De verkar ha haft det väldigt bra, vilket känns väldigt kul eftersom farmor har längtat dit så himla länge.

Pratade med en släkting till mig om löner häromdagen, och förvånades över hur högervriden hela min släkt har visat sig vara. Varför har detta inte förts över till mig, hur har jag kunnat undgå det? Jag har inte alls samma politiska åsikter som majoriteten av min släkt, överhuvudtaget. Det är liksom osolidariskt och elitistiskt allting, vilket jag inte alls kan sympatisera med. Jag skyller på all tid jag har spenderat i djupa samtal med mormor. Men det är ju ingen slump att det ofelbart alltid blir diskussioner om diverse ämnen så fort jag träffar min släkt... Det är heller ingen slump att jag har min åsikt, och alla andra har en annan, gemensam, åsikt. Men det är OK, jag och mormor tar upp fighten! Det är synd bara att det måste bli så hetsigt varje gång...

Apropå mormor så ska jag åka till Florens med mormor och Christer i oktober :) Det ska bli en kulturell resa har jag och mormor kommit fram till, vi ska äta god mat, gå på muséer, titta på staden och sitta på torget med varsin cappuccino och titta på folk. Det kommer bli bäst! Längtar redan...