Livet Enligt Idas

Idag har jag jobbat på Formex i Älvsjö, en design och inredningsmässa. Det var lite roligt, på vissa sätt, och rätt drygt, på andra sätt. Men jag tjänar 100 kr i timmen (före skatt dock, mind you) och jobbar typ 8-9 timmar varje dag, så det är ju bra. Men alltså jobbet innefattar bara idag och imorgon, men ÄNDÅ. Det är lite jobb, och lite pengar, så jag är glad för det. Snälla låt det ge utdelning i form av mer jobb dock, det vore otroligt rogivande. För övrigt söker jag jobb som ett as, men inte mycket händer på den fronten heller, så jag håller sakta men säkert på att bli mer och mer desperat och arg på jävla Sverige som inte tar tillvara på arbetskraften som vi har bland våra ungdomar (dvs. jag själv). Jag är ambitiös och vill bara göra något med mitt liv! Varför vill ingen ge mig den chansen... Jag blir ledsen i ögat på riktigt.

Jag har nu köpt Friskiskort igen. Jippi! Nu jävlar ska sommarfläbbet bort. Jag känner mig redan oerhört pepp (eller inte). Har tränat två gånger hittills (många bäckar små) och det blev Core och Aerobics. I slutet av Aerobicspasset trodde jag dock att jag fått astma, lunginfammation och klimakterisvettningar på samma gång, jag var oerhört trött, men det kändes skönt. Jag tog i som ett djur även om jag höll på att stuka foten flera gånger, så det kändes rätt bra faktiskt.

I tisdags var jag på standup comedy på Norra Brunn med Emma. Det var minsann mycket trevligt! Jag skrattade så jag grät, det gjorde Emma också, och dessutom fick jag en jättefin tröja i födelsedagspresent! Den hade jag på mig idag. Emma ska vara au-pair i Frankrike i vår, typ, och om hon faktiskt gör det kommer jag typ klämma ner mig i hennes väska för då kommer jag nästan vara helt ensam och det känns faktiskt INTE helt ok. Som kanske märks är inte jag världens mest positiva människa just nu, men låt mig vara såhär... Jag känner mig inte upplyft för tillfället.

Om lite mer än en vecka åker Johanna... Gud va tomt det kommer bli! Det känns inte alls roligt, och på lördag ska hon ha hejdå-fest. Jag kommer kanske gråta en skvätt. Apropå ensamhet och tråkiga saker; Jag saknar min man också. Kom heeeeeeeem...

Förresten, söta Anna har gjort världens gulligaste video som dokumenterar min vecka hos henne i Casalpusterlengo. Här är den: http://www.youtube.com/watch?v=ZWtbD7vf7jM
Jag blev så himla glad! Och tårögd, rörd och blödig, men det behöver inte vara något dåligt :) En av sommarens bästa veckor!