Denna ständiga stress och press.

Vad är det som händer? När gick tempot från 0 till 100?? Jag förstår ingenting. Jag känner mig död i hjärnan och kroppen, jag har ont överallt och jag har så sinnessjukt omänskligt mycket att göra just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag måste söka kurser till universitetet! Jag måste plugga som ett svin! Jag måste fixa sommarjobb! Jag måste tjäna pengar! Jag måste träna!

Och samtidigt lyckas ha ett social life. Hur jag göra?

Idag såg jag Tosca med Emma för projektarbetets skull. Den var bra ju! Värsta dramatiken. Kände mig väldigt kulturell! Vi trippade runt på våra getklackar och drack kaffe, vuxenpoäng eller vad?! Men nu ska jag läsa Fursten, förbannade text, och sen måste jag skriva Kultur & Idéhistoria... Tur att klockan bara är tio i tolv... Christ.

Spaceship

Sverigedemokraterna påstår att de inte alls är ett rasistiskt parti. Nej då, inte alls, vi tar stort avstånd från rasism, hävdar partiledaren Jimmie Åkesson bestämt. Ja, vad ska man säga, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Antagligen båda delarna. Skratta för att partiet är så långt bortom allt man kan ta seriöst att man inget annat kan göra än just skratta åt idioterna. Gråta för att vi fortfarande, år 2009, har partier i vårt så kallade demokratiska och jämställda land som uttalar sig direkt rasistiskt mot olika folkgrupper. Fy fan säger jag bara. Jag skäms över att vara svensk.

Jag har väldigt mycket att göra för tillfället. Jag sitter och knaprar godis smått frenetiskt och hoppas på bättre tider studiemässigt. Må de komma snart! Både för mina tänders och min mentala hälsas skull! Tjohopp.

The vibe is wrong

Världen befinner sig i något av en... svacka, kanske man skulle kunna kalla det. Detta har även påverkat Sverige. En finanskris som slagit till så hårt att även politikerna är lamslagna. Så vitt jag förstått iaf, för inte fan är det mycket som händer på den politiska fronten just nu.... Hur som helst.
Just när krisen är som tyngst, just när man börjar må lite halvt dåligt över alla människor som står utan jobb och alla familjer som drabbas. Just då får man höra om alla företag som ger sina chefer och VD höjda löner. Höjda löner på deras redan sex siffriga lönesummor, när det finns tusentals människor som står utan jobb för att det går dåligt för Sverige. Jag blir så jävla arg.
Det sitter medelålders+ män och får ännu mer pengar i plånboken än de redan har (även ett antal kvinnor såklart) samtidigt som andra måste vända ut och in på sig själva för att få det att gå runt. Sedan kan inte topp-cheferna ens stå för vilka fega, giriga människor de är när pressen ställer dem till svars. Även Maud Olofsson ljuger i TV, står inte för hennes uttalanden, utan förnekar saker hon sagt.
När sånt här sker förlorar jag mitt hopp om framtiden. När redan välbärgade, rika människor tar pengar från de som inte har några pengar alls, då förlorar jag tron på det goda i människan. Jag ska bli den nya tidens Robin Hood.

RSS 2.0