Livet Enligt Idas

Nu har jag jobbat på caféet i tre dagar! Bra har det gått, allt har flutit på smärtfritt och det har varit rätt roligt t.o.m. Imorgon börjar mitt drygt tre veckor långa vikariat på den nya skolan! Känns spännande, imorgon ska vi bara ha studiedag och planering hela dagen iofs men det kan ju vara en skön mjukstart på allting... Och svar till er som har följt min jakt på rosa Crocs, det blev icke några sådana, snålheten tog över och jag kör på mina gråa fårskinnstofflor istället... Jag hade de i måndags när jag jobbade och de funkade väldigt bra de med. Lite nervös är jag för studiedagen, det har alltid förut innneburit att man är ledig, men nu ska jag få se vad som händer "behind the scenes". Lovar att jag kommer berätta allt!!! I know you can't wait to hear it...

Igår köpte jag mina italienskaböcker! Totalt typ 390 kr, men det är minst 200 kr mindre än vad jag hade räknat med... Så jag är nöjd, och totally excited, för på tisdag smäller det! Ut till Nacka bär det av för italienska med Patrizia... Måste bara betala räkningen, inte lika kul men gör jag det fort kanske det inte svider lika mycket?

Imorgon åker min far och farmor till USA också. Galet! Lite avis är jag allt, men får vara ensam i lägenheten i tio dagar så det är ju trevligt. Fest hos mig någon? Imorgon ska vi iaf ha Family Guy maraton här! Det kommer ju bli oerhört värt, bra start på ensamboendet. Fyrtiotusen solar! (Förstår ni skämtet?)

Gårdagskvällen hos Idil överträffade alla förväntningar! Direkt efter jobbet begav jag mig hem till Idie och vi åt middag med Ayla, världens godaste scampi pasta, yuuuumm... Därefter joinade Sus oss, vi laddade upp med kakor, te, Sangria, chips och Okey spelet, och sen satt vi fast vid matbordet i typ tre timmar. Jag var segast, Idil var listigast och Sus var mest dodgy av oss tre spelare, men vi vann typ lika många gånger! Jag kom hem typ halv två och däckade genast.

Idag var jag på rådgivning på Medborgarskolan för att räkna ut vilken italienskakurs jag ska börja på och nu har jag skrivit upp mig på en. Tisdagkvällar, tio veckor framöver. Sono molto excited! Tydligen är typ ingen i gruppen under 40 år, men det behöver ju faktiskt inte säga någonting om någonting alls. Det ska bli kul att träffa nya människor oavsett... Läraren som "förhörde" mig blev jätteentusiastisk och nämnde vid ett flertal tillfällen hur jag kommer få resten av gruppen att verkligen börja våga prata på lektionerna, jaså tänkte jag och blev genast lite fundersam. Hur tänkte hon nu, jag är den nya i en grupp med enbart 40-åringar som redan har pluggat tillsammans i typ två år, och JAG är den som ska vara modig och en inspirationskälla? Hm. Hursomhelst så sa jag lite käckt att jag minsann kommer sänka medelåldern lite iaf, hon skrattade och sa att jaa så är det nog, vilket sedan följdes av en smått pinsam paus. Allt som allt gick det iaf väldigt bra och jag känner mig oerhört motiverad inför mina nya italiano studier. Wiho!

Jag sprang ner på stan också för att hitta ett par inneskor till jobbet på måndag, och tänkte genast att Crocs ju blir bäst. Synd bara att jag sprang till typ alla sportbutiker och inte hittade ett enda par rosa i min storlek :( Hittade bara röda, på TeamSportia, och det verkar inte som att jag kommer lyckas hitta några andra än dom. Så det får bli röda Crocs då, annars får det bli andra skor, och det vet jag inte vilka det skulle kunna vara?

Eller? Jag vet inte. Men nu har jag lyckats hitta lite jobb iaf. Jag ska vikariera på en annan skola i tre hela veckor. Känns helt sjukt! Första gången på länge som jag har en konkret plan i mitt liv. Och på lördag ska jag på "utvärdering" för att räkna ut vilken nivå på italienskan som är bäst för mig. Ska bli kul att börja läsa språk igen, jag saknar det faktiskt. Hur nördigt det än låter...

Idag jobbade jag på cafét efter mina små intervjuer, som för övrigt gick bra, vilket var skönt. Nu är jag däremot helt slut, något är inte bra med hälsan märker jag. Skönt med helg snart! Bara en dags arbete kvar, på en skola.. Från åtta till fem, puh, kommer vara trött som satan men det ska bli himla roligt! Säljer förresten Pressbyrån Alvedon? Eller får bara Apoteket göra det... det vore lite synd, vore bra att ha med sig lite till skolan. Kan ju knapra huvudvärkstabletter bakom katedern? Usch.

Nu ska jag se om jag kan brotta bort min kära syster från Idol så att jag kan få min dagliga dos av Family Guy!

Jag börjar bli sjuk! Nej och typiskt, jag vill inte vara sjuk just nu, det passar sig verkligen inte... Imorgon ska jag på två arbetsintervjuer + att jag kanska ska jobba.. Och jag ska göra kul grejer i helgen, så snälla, låt mig slippa l'influenza suina for this week.

På fredag ska jag på "OK" kväll hos Idil. Vad nu det är? Jag känner mig pepp men samtidigt lite skeptisk! Jag vet inte vad Sus & Idil kommer lura i mig att jag måste göra... Strip-tease till Alexander Ryback kanske, I know Idil likes it.

Jag ska börja plugga italienska! Eller det är planen iaf, om jag kan get my ass out of the wagon och faktiskt ringa skolan i fråga. En italienska kurs just nu vore trevligt! Så kan jag göra något de dagar jag inte jobbar... Mor + far betalar! Hoppas jag, annars får det va. Nästan två tusen kronor för 20 timmar! Det är 100 kr i timmen nästan.. Sjukt! Så jävla jobbigt är det inte att plugga själv... Vad än lösningen blir så tror jag att jag ska ge mig fan på att lära mig italienska flytande, något tredje språk vill jag ha. Säger jag nu, när jag känner mig taggad... När jag väl sitter där med konditionalis kanske jag inte är lika pepp.

Nu ska jag sova, annars får jag väl migrän eller liknande. Buona notte tutti!

Idag kom Kristian Luuk till mitt jobb och fikade med en kompis. Alltså prisa den människan, han verkar verkligen så himla sympatisk och jordnära. Jag har jobbat på lite olika ställen i den delen av Vasastaden ett par år och har stött på honom förut, och han är alltid lika trevlig. Dessutom är han så förbannat bra på det han gör, men låter inte det stiga honom åt huvudet som så många andra. Tummen upp för Kristian, när du bestämmer dig för att lämna Carina vet du att jag finns i krokarna...

En inte lika skön människa som kom till mitt jobb idag var en snubbe som är (vad jag förstått) en av våra många stammisar. Killen släntrar in och har knappt hunnit innanför dörren innan han skriker: "Jaha, så har man skällt ut värden också! Vilket jävla liv jag lever". Han sätter sig vid baren och det första han gör är att slänga upp sin plånbok på bardisken. I den ligger en dubbelvikt säkert en centimeter tjock hög med 500 lappar. Jag blir lite förblindad av pengarna och tänker på vilket trevligt resebidrag det skulle vara för mig. Mannen beställer kaffe, och jag väcks hastigt från mitt drömmande. Hursomhelst, han får sitt kaffe och lämnar inte stället på två timmar. Under de två timmarna sitter han och skryter med sin dryga röst om de otroliga summor med pengar som han besitter, i form av lite halvt oskyldiga men ändå så uppenbara kommentarer som; "Jaa de nya Euro-sedlarna är ju praktiska, en sedel är hela 5000 kr! Det är så bra med så stora sedlar, pengarna tar så mycket plats när jag reser annars" och "Jag orkar inte bo i Sverige längre! Så fort man vill ta ut 100 000 kr, MINA pengar alltså, från banken så måste de veta exakt vad jag ska använda de till!". Alltså. Maken till tönt får man fan leta efter. Jag störde sönder mig på honom, han hade ju uppenbarligen bra med pengar men att sitta och skrika ut det åt höger och vänster på ett café är fan bara desperat och tragiskt. Meeen jag erkänner att det kommer ta en stund för mig att glömma den där bunten med 500 kr sedlar...

Idag var det också en artikel i Metro om Afghanistan, en stor bild som visade hur en morfar eller farfar lärde sitt barnbarn röka opium-pipa. Tragiskt, bilden var så jobbigt talande. Jag mådde illa när jag såg den, Afghanistan är ett så otroligt tragiskt land. Att känna hopp om det landets framtid är inte lätt... Han kanske gör sitt barnbarn en tjänst, bedövar den smärta och ångest som landet inbringar dess invånare. Jag skulle nog också röka opium om jag bodde där?

Och sist men inte minst, allas vår Sverigedemokrat Jimmie Åkesson har än en gång lyckats med ett av årets mest korkade uttalanden. Han anser att man, för att få kontroll över det våld som finns i invandrartäta förorter, bör införa utegångsförbud i dessa områden... Jaha. Har käre Jimmie blivit alltför inspirerad av Hitler och lyckats inbilla sig att han bor i 1930-talets Tyskland, med tillhörande getton där människor har utegångsförbud?

Bä för Kristian, Bu för Jimmie (Alltså sorry men det kanske är lätt att vara bitter och fördomsfull när man själv ser ut som något som katten släpade in...).

Idag har jag jobbat på cafét, det gick bra, men var lite segt. Det som mest diskuteras på mitt jobb är fotboll. Och ju mer jag hör på det, desto mer blir jag övertygad om hur lite jag verkligen bryr mig. Fotboll är som mode, något som det läggs alltför mycket tid och pengar på, tid och pengar som borde läggas på viktigare och mer betydelsefulla saker. Fotboll är ett ämne som släcker lite av mitt hopp om jordens framtid, för fotboll är bara ett tidsfördriv som slukar pengar som små barn skulle kunna få äta och gå i skolan för. NO offense at all mot er som gillar fotboll, det ÄR kul, jag ska inte hyckla, jag tycker också det kan vara roligt att titta på fotboll och själv spela det (även om jag inte är så bra) men att fotbollsspelare tjänar sådana sinnessjuka summor äcklar mig rent ut sagt. Gäller iofs inte bara fotboll, utan sporter överhuvudtaget slukar ju så mycket pengar varje år så jag får svindel bara jag tänker på det. Och till vilken nytta?

Nu tänker jag sluta moralkaka mig och beklaga mig lite istället. Johanna har lämnat oss! Idag begav hon sig till London för att vara au-pair i ett helt år! Det känns helt sjukt på något sätt, men jag vet att hon kommer att ha ett helt otroligt år där borta. Hoppas jag själv tjänat ihop tillräckligt för att hälsa på flickebarnet!

Actions speak louder than words. Så är det bara, jag har fått det bevisat för mig alltför många gånger att det som en person gör betyder mer än det han eller hon säger. Det känns som att så många jag litar på och anser stå mig nära kanske inte alls ser på det på samma sätt som jag. Det känns som jag inte kan lita på någon alls längre.

Men dock inte en late night partying, utan en late night babysitting. Jag kom seriöst hem för en halvtimme sedan efter att ha barnvaktat. Har aldrig hänt förut! Men det var skönt, sista tre timmarna kollade jag på TV... Och lucky as I am så körde SVT1 Brokeback Mountain! Herregud vilken sorglig film, jag höll på att börja gråta men hade jag börjat tror jag inte jag hade kunnat sluta så jag struntade i det. Att Heath Ledger är död nu gör ju inte det hela mindre dramatiskt.. Usch. Men den är så vacker på något sätt, deras omöjliga kärlek som de ändå gör möjlig på ett sätt.. Men som så många verkliga filmer så slutade den inte lyckligt. Jag blev som sagt lite ledsen i ögat men det var det värt, underbara film!

Jag jobbade på cafét idag också, det var fresh och helt ok kul. Återvänder dit på måndag, de som vill kan ju komma förbi och hälsa på så kanske ni kan få gott kaffe av mig.. Eller iaf köpa kaffe som är gjort av mig!

Imorgon ska jag på dop på dagen och ut på kvällen. Jag ska försöka göra något roligt av morgondagens utekväll, har inte haft riktigt kul ute på väldigt länge. Bara släppa på alla hämningar och vara lite galen! Kan ju jag behöva just nu, har varit lite väl mycket funderingar och seriösa tankar de senaste månaderna i mitt liv. Fick apropå seriösa saker svar från tönt SkiStar som, I quote; "Tyvärr inte kan erbjuda mig jobb under säsongen 09/10". Jag blir arg, det är säkert bara för att jag inte har bil och körkort... Tönt företag. Aja jag struntar i vilket för jag vill bort från det här landet i vår! Ut i världen vill jag, snarast! Det SKA fan bli så, hur lite pengar det än visar sig att jag har lyckats tjäna ihop. Om jag sitter kvar här mycket längre till så kommer jag slå rot och aldrig göra något av någonting. Fastna på ett kontor någonstans. Skaffa Volvo, villa och fyra barn. Nej. Hemska tanke. Hu. I vår ska det fan bli något! Klart slut, hejdå.

Det här är alltså Kate Moss klänningen. Den är ju fin... Men som sagt, 849kr-fin?! Men nu ska jag sluta tjata om min klänning och gå och lägga mig, jag är så sinnessjukt trött... Idag var en så galet lång dag. Men imorgon ska jag jobba på Salinos, och barnvakta på kvällen! Tjoho. Jag kommer behöva energin. Godnatt!

Idag var jag ute på stan med Julia. Vi gick på Topshop, jag hämtade ut min skatteåterbäring och vi käkade lunch. Därefter gick jag till Operan för att prata om jobb, och sen passade jag på att ta en kaffe med pappa innan jag gick vidare. Jag provade en skitfin vinterklänning/tröja, från Kate Moss kollektion på Topshop... Jag har ju presentkort där från mina kära kompisar, funderade på att köra på tröjan men 849 kr?! Ovärt. Den var väldigt fin, men jag är osäker på om den var 849kr-fin.. Jag får fundera lite.

Och förresten blir jag himla glad när jag ser att Andrea och Anna läser min blogg! Och kommenterar gulligt dessutom :) Kram på er, jag saknar er!

Det finns både de lättare dagarna och de svårare, de när jag inte tänker på dig så mycket och sen de när det är det enda jag egentligen tänker på... Idag är en av de sämre dagarna, när jag inte tänker glada tankar utan bara är ledsen för att du gjort det du gjort. Jag förstår fortfarande inte. Je ne comprends pas. Det är typ de dagar när jag jobbar som jag inte funderar lika mycket, men så fort jag inte är pre-occupied by responsibilities så är tankarna fria att vandra vart de vill. Och det är ju lätt att förstå vart de då tar vägen.

Idag var en konstig dag. En känslomässig bergodalbana. Det började med att jag väcktes av telefonen, det var Cina som ville att jag skulle komma till skolan och jobba. Jag var helt borta när hon ringde, men lyckades leta reda på ett block och penna där jag skrev ner namn på skola och tid jag skulle vara där. Sen fick Farbror mat och därefter återvände jag till sömnen.

På dagen begav jag mig av till skolan för att vikariera hos sexåringar och ettorna. Jag var ordentligt nervös innan, men det gick så otroligt bra! Barnen räddade mig idag. De skrek och klängde, tjatade och hetsade, och var helt fantastiska. Så glada, uppskattande och snälla mot mig, de fick mig att skratta och för första gången i mitt liv har jag jobbat med något som faktiskt känts meningsfullt! Jag kände att det betydde något att jag satt där med barnen och ritade, pratade, lyssnade. Det var verkligen det jag behövde, något som fick mig att tänka på annat och som dessutom fick mig att känna mig meningsfull och viktig. Idag, av alla dagar, var just det precis vad jag behövde.

Dagens fundering: Det är läskigt hur man kan vara så psykiskt ledsen och sårad, att det faktiskt gör fysiskt ont i kroppen. Märklig sak, helt klart. Godnatt!

No, I'm not ok. I'm going to be crying alot, just because I miss you so much, and just because I know that I will miss you alot during these upcoming months. I'm going to be missing someone who apparently doesn't care enough about me to spare my feelings, even the second time around. I don't really know where to start, because I'm so upset about so much. Nine months of my life, nine months of waiting, hoping, thinking that you care even though something deep inside told me that it would never be like that. I've put so much energy into this relationship, I've really tried to make it work despite everything and everyone who thought there was no point. Turns out there was no point, and I'm the one who's upset. I knew that too, ofcourse I knew that I was the one who would end up hurt and disappointed. I hate feeling like this, and knowing that I can't do anything to change the fact that I feel this way, and will be feeling this way, for a long time.

Idag var jag på Galleri Kontrast, på vernissage, och tittade på den nya fotoutställningen om albiner i Tanzania (och ja, det heter albiner i pluralis... DN is my source). Som av en märklig slump såg jag i DN's PåStan att den här fotoutställningen öppnade idag, och detta blev jag varse om typ samma dag som Habiba skrev om albiner i sin blogg! Väldigt otippat. Men jag gick på vernissage iaf, och det var väl inte så himla bra bilder... Tycker jag själv, man blev ju tagen av dessa människors öden, men bilderna i sig var inte så rörande. Hursomhelst så finns den här utställningen kvar på Galleri Kontrast för er som är intresserade! Habiba förslagsvis?

Om en timme bär det av till Johanna för avskedsfest, Londontrip fiesta! Kul med fest, tråkigt med Johannas departure. Men ska bli roligt att träffa alla amicas!

Nu har jag skickat in min ansökan till Skistar inför den kommande skidsäsongen! Känns lite läskigt... Men nu jävlar! Sen måste jag kolla restauranger där uppe också... Fast det vore inte helt fel att jobba med något annat än just restauranger..

I onsdags läste jag för övrigt ut världens bästa bok! Extremely loud & incredibly close heter den, och geniet bakom den boken heter Jonathan Safran Foer. Det är seriöst den bästa boken jag tror att jag har läst någonsin. Det handlar om nio år gamla Oskar som förlorar sin pappa i elfte september katastrofen. Han hittar en nyckel i sin pappas garderob, han bor i New York och nu börjar jakten... På låset som nyckeln öppnar, bland New Yorks miljontals lås. Den är verkligen otroligt bra, och så sinnessjukt rolig. Read it! Även om man inte är bra på engelska, eller inte gillar att läsa, måste man läsa den här boken... Alltså den var sjukligt bra. Men nu ska jag släppa den.

Jag har 800 kr i presentkort på TopShop att go crazy för, när ska detta ske? Och med vem? Förslagsvis flera gånger, med de som bidrog till detta, dvs. Nina, Julia och Habiba. Holla when youre ready! "Holla"? Inte ok. Men nu ska jag nog sova, efter lite te, imorgon ska jag ju jobba igen! Antagligen sista gången på länge, så nu jävlar ska jag göra bra ifrån mig.

Idag har jag jobbat på Formex i Älvsjö, en design och inredningsmässa. Det var lite roligt, på vissa sätt, och rätt drygt, på andra sätt. Men jag tjänar 100 kr i timmen (före skatt dock, mind you) och jobbar typ 8-9 timmar varje dag, så det är ju bra. Men alltså jobbet innefattar bara idag och imorgon, men ÄNDÅ. Det är lite jobb, och lite pengar, så jag är glad för det. Snälla låt det ge utdelning i form av mer jobb dock, det vore otroligt rogivande. För övrigt söker jag jobb som ett as, men inte mycket händer på den fronten heller, så jag håller sakta men säkert på att bli mer och mer desperat och arg på jävla Sverige som inte tar tillvara på arbetskraften som vi har bland våra ungdomar (dvs. jag själv). Jag är ambitiös och vill bara göra något med mitt liv! Varför vill ingen ge mig den chansen... Jag blir ledsen i ögat på riktigt.

Jag har nu köpt Friskiskort igen. Jippi! Nu jävlar ska sommarfläbbet bort. Jag känner mig redan oerhört pepp (eller inte). Har tränat två gånger hittills (många bäckar små) och det blev Core och Aerobics. I slutet av Aerobicspasset trodde jag dock att jag fått astma, lunginfammation och klimakterisvettningar på samma gång, jag var oerhört trött, men det kändes skönt. Jag tog i som ett djur även om jag höll på att stuka foten flera gånger, så det kändes rätt bra faktiskt.

I tisdags var jag på standup comedy på Norra Brunn med Emma. Det var minsann mycket trevligt! Jag skrattade så jag grät, det gjorde Emma också, och dessutom fick jag en jättefin tröja i födelsedagspresent! Den hade jag på mig idag. Emma ska vara au-pair i Frankrike i vår, typ, och om hon faktiskt gör det kommer jag typ klämma ner mig i hennes väska för då kommer jag nästan vara helt ensam och det känns faktiskt INTE helt ok. Som kanske märks är inte jag världens mest positiva människa just nu, men låt mig vara såhär... Jag känner mig inte upplyft för tillfället.

Om lite mer än en vecka åker Johanna... Gud va tomt det kommer bli! Det känns inte alls roligt, och på lördag ska hon ha hejdå-fest. Jag kommer kanske gråta en skvätt. Apropå ensamhet och tråkiga saker; Jag saknar min man också. Kom heeeeeeeem...

Förresten, söta Anna har gjort världens gulligaste video som dokumenterar min vecka hos henne i Casalpusterlengo. Här är den: http://www.youtube.com/watch?v=ZWtbD7vf7jM
Jag blev så himla glad! Och tårögd, rörd och blödig, men det behöver inte vara något dåligt :) En av sommarens bästa veckor!

Nu befinner jag mig i södra Sverige hos mina släktingar. Idag sov jag till 1 på eftermiddagen, därefter satt jag i solen och läste i en timme. Sen gick jag och morfar ner till bryggan och satt i solen, åkte ut med båten. Därefter tog jag mig ett dopp, varpå vi gick upp, hämtade ett par öl och sedan drack öl och pratade visdomar samtidigt som solen gick ner över Blekinge skärgård. Jag gör kanske inte det jag borde, dvs söka jobb som ett as, men jag får iaf njuta av de sista sommardagarna. Det kanske är detta som kallas att samla på sig livserfarenhet och lyckliga minnen. Det kanske är det här jag behöver nu efter flera års stress och press? Jag borde kanske se denna arbetslöshet som något annat än bara just det?

Samma känsla som slagit mig så många gånger förut under den senaste tiden slår till igen.
Som sagt så åkte Susanna, Johanna och Idil till Turkiet igår... När de kommer hem så kommer Idil börja jobba, Sus med, Johanna ska någon gång i september dra till London och blir borta i ett år. Någon gång i höst drar Julia till Brighton med sina polare, blir borta ett år. Habiba ska plugga. Sophie ska jobba som ett djur och sen drar hon till Australien. Alla mina nära försvinner ifrån mig, och kvar blir jag, ensam, fattig och utan jobb. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Jag känner mig rastlös och överflödig, jag har inget jobb och snart inga pengar heller. Jag trodde alltid att jag var den som skulle fly landet och införliva mina drömmar först av alla, men nu är det precis tvärtom. Det är jag som är kvar, ensam, utan en enda vettig plan i sikte. Och tiden bara går, och går, och går... Och jag blir kvar på ruta ett.

Jag har jobbat i två dagar nu och käner mig helt död! Nu är det inget mer jobb inplanerat iofs så det problemet var ju snabbt åtgärdat, men vet inte hur det är möjligt att jag blir så sliten av så lite?
 
Igår åkte Susie Q, Jobo och Idie till Turchia med Coney the man och Ayla la madre. Hihi, vilken rolig mening! Men denna avresa var såklart underbar för dom, dock ångest för mig! Alla börjar ta tag i sina liv nu, resa iväg, och jag är kvar här, utan jobb och pengar och full med ångest :( JAG SKA HA ETT JOBBHELVETE. GE MIG NU. Så, puh, nu har jag fått utlopp för det ett tag... Nu ska jag gå, för jag ska bestämma om jag ska träffa mamma eller inte. Och om jag ska det har jag rätt bråttom nu. Skriver mer när jag känner mig manad. Men I'm back now, for those who care.

Jag har väldigt bred smak vad gäller musik. Jag lyssnar på det mesta, kan se något bra i det mesta. Höra en melodi som är lätt att tycka om, en fin refräng eller låttext över huvud taget. Men ibland så blir jag helt nollställd, typ som idag när Swingflys nya låt "Touch and go" (eller vad den nu heter) spelades på MTV. Alltså maken till usel musik får man leta efter. Lite fyndigt sådär har de smugit in gamla melodier från deras första låt som släpptes någon gång i höstas in i den s.k. nya låten. Självklart för att det ska vara lite knasigt sådär, men den egentliga anledningen är ju att det inte har något annat överhuvudtaget att komma med. Samma sak med låttexten, hela meningar är som tagna ur den gamla låten. Att mycket av texten dessutom innehåller ord som "chittychitty bang bang" hjälper ju inte direkt till att höja deras status. Vilket skämt.
Jag var bara tvungen att skriva ett inlägg och spy lite, de är så fruktansvärt DÅLIGA.....